Jag har tröttnat
Jag är trött på rasismen i mitt flöde här på FB. Trött på att se att rasismen också kommer från människor i min närhet. Människor som jag hade högre tankar om. Jag är trött.
Jag tror också att människor som ser mina delningar är trötta på mig. Att jag ständigt delar saker som varnar för SD – deras rasism, främlingsfientlighet, lögner, brutna vallöften. Jag tror människor är trötta på mina antirasistiska inlägg/delningar rörande nazisterna i NMR också.
Men jag kan inte sluta försöka få folk att fatta vad SD och NMR står för. Jag kan inte ge mig när mörkret sänker sig som det gör. Jag måste försöka få folk att hitta tillbaka till sin eftertänksamhet igen. Få dom att släppa sin hårda, ytliga egoism, som gör att fascisterna, rasisterna och nazisterna har så lätt att slå sina iskalla klor i dom.
Ibland tappar också jag fotfästet och får mörka tankar om dom som kommer utifrån. Men jag besinnar mig. Tänker på vad jag hade gjort i deras situation. Hur jag hade agerat om jag förlorat hela mitt liv, mitt livsverk, min livsglädje. Vad hade jag gjort för att skydda min familj, mina barn, min framtid? Och sedan återfår jag balansen.
Jag har tröttnat, men jag kommer att fortsätta. För vad är jag för sorts människa om jag inte kan hjälpa andra. Om jag inte kan se gott i andra. Om jag inte tror på att vi alla är lika mycket värda – jämställda, jämlika och med lika stor rätt till liv och livsglädje.
Så ni som är trötta på mig – synd. Jag fortsätter. Och till er som jag är trött på – jo, ni har yttrandefrihet och yttranderätt. Och jag har friheten och rätten att säga emot er. Utan att få höra att jag inskränker er yttrandefrihet. Utan att behöva bli hotad till livet, hotad att bli våldtagen, att bli misshandlad, bli tystad. Yttrandefrihet innebär inte rätt att stå oemotsagd.
Jag har tröttnat. Men jag fortsätter.
Freddy Jensen
(Från 2017-09)